En #1 bekännelse feat #7 - fortsättningen: Slutspelet
På lördagseftermiddagen tog man en längre powernap och höll nästan på att missa middagen med 10 minuter, men både mat och efterrätt fanns kvar och blev över när man kom till restaurangen. Humöret var på topp och tankarna som nog de flesta i Örebrolaget funderade över var hur bra är man egentligen då man vinner med så stora siffror, det skulle morgondagen få utvisa.
Goalkeeper # 1
Mästarvillan
Efter lördagens matcher så bestämde vi oss för att gå till mästarvillan för att kolla på Eurovision av någon okänd anledning, själv satt man där som ett frågetecken medan många av grabbarna njöt av låtarna som var mer skrämmande än bra. Själv så orkade jag inte stanna kvar och gick tillbaka till rummet för att ta det lugnt och äta Oreo-kakor. Även Jimmy och Henke valde att lämna mästervillan tidigare än alla andra.
Så var det äntligen dags för SM-slutspel. PFC som redan var i final four väntade på att kvartsfinalerna skulle spelas för att se vilka man skulle få möta. Snacket hade redan börjat gå om laget från Örebro som spelade en bländande fotboll och såg ut att vara en av favoriterna. Men i semifinalen skulle man få möta Naprapathögskolan 1, ett lag som skulle visa sig vara riktigt starkt.
Goalkeeper # 1
Semifinalen
I semifinal så stod Naprapathögskolan 1 för motståndet, ett lag som hade fått förstärkning med ett par nya och fräscha spelare. Matchen var jämn länge då båda lagen hade många lägen och även några ramträffar från båda lagen. NPH ville vinna matchen och skickade upp en lång forward som ställde sig framför mig och de började mata upp långbollar, som ni vet nu så är jag inte en riktig målvakt och fick stora problem med denna taktik som NPH hade, och till slut efter att inte lyckat boxat iväg bollen så långt så kunde en NPH spelare få en drömträff på volley och bollen satt bakom mig i nätet. Nu kändes det väldigt tungt, skulle vi åka ut i semin efter det fina spelet vi hade och skulle det vara pga att jag stått i mål…? Svaret var länge negativt för vår del och jag tror att de flesta kände att det här kommer bli svårt. Jag försökte pusha upp laget och ville att de skulle sätta press då jag såg långbollarna som mer farliga än frilägena. Men i matchens sista minut så blev Jimmy fälld i straffområde och domaren blåste straff, en viktig straff som Alexander Gustafsson a.k.a Acke kunde kvittera på. Nu var det dags för 10 min golden goal, men vi behövde inte så långt tid, 1 minut räckte för oss att slå in segermålet. Christopher Mörlin lyckades vinna boll på mitten och spela ut den till Simon som osjälviskt spelade bollen till en fristående Sebastian som kunde enkelt lägga in bollen i öppet mål. Det jublades hårt och själv så sprang man över hela plan för att ge målskytten en kram. Nu var finalplatsen säker.
PFC hade hållt för favorittrycket, man hade klarat av sina egna förväntningar också om att minst ta sig till final. Nu när finalen var ett faktum väntade där ett revanschsuget Bosö IF. Laget som man i gruppspelet fått en kollektiv kollaps och som PFC utklassat, hade höjt sig betydligt och lyckats i sin semifinal vinna mot StiL från Luleå med 4-2. Nu återstod bara en match i detta student-SM, en match som skulle utse de svenska studentmästarna i 7-manna.
Goalkeeper # 1
El grande finale
En final mot ett Bosö IF som hade tagit in många nya spelare och hade bara gått igenom slutspelet för att ta revansch mot ett PFC som tidigare hade vunnit mot dem i gruppspelet. Ett slitet PFC som hade en spelare skadad och resten trötta ställde upp stolt i finalen för att vinna och komma ut med huvudet högt. Snacket före match var att vi skulle göra det som krävdes för att vinna och ge allt. Inga onödiga moralkakor, ingen rädsla, inga svagheter skulle stoppa oss nu, allt handlade om kvalitéerna, viljan och passionen vi hade. Matchen drog igång och det var Bosö IF som stod för anfallen, under första 7-8 minuterna så lyckade deras nya stjärna på topp komma loss 5-6 gånger och lyckade även göra 2 mål på dessa lägen, men inget var klart, PFC skulle inte lägga sig för att vi visste att vi var dem riktiga vinnarna och tänkte visa det. Nu tog vi över och satte press på Bosö som för dagen hade Buffon i målet verkade det som. Några minuter innan halvleksvilan så lyckades vi få en straff och nu skulle det vända, men så blev inte fallet då den spökliga målvakten lyckades rädda Ackes straff. Men vi vek oss inte, inte det minsta, för att vi hade med oss ett gäng killar som trodde på varandra, som trodde på att vi kommer gå hela vägen. Vi hade med oss spelare som inte tänkte på att förlora utan den enda tanken som fanns i huvudet på våra grabbar var att vi skulle vinna. 1 minut innan halvleksvilan så lyckade Sebastian nicka in reduceringsmålet och PFC var ett steg närmare guldet.
Andra halvlek började som första slutade dvs med ett sjukt taggad PFC som var anfallsglad. Tiden gick för Bosös fördel men det fanns fortfarande ingen rädsla hos någon att vi kanske skulle förlora utan vi fortsatta kriga mot ett Bosö som slet minst lika mycket för att inte släppa in kvitteringsmålet. När det återstod ungefär 10 minuter av matchen så lyckades vi få in kvitteringen efter att Henrik tryckt in bollen under nättaket. Nu var det dags för Bosö att anfalla, en hemmapublik som hade hejat på hemmalaget hela matchen var tysta och nervösa nu och hoppades på ett avgörande mål av hemmalaget, men jag tillsammans med resten av laget hade blivit som en vägg för dem, de kom ingenvart. Nu återstod det knappt 2 minuter och vi får ett perfekt frisparkslägen och Acke som även under senaste tiden gått under namnet ”Divan från Vingåker” tog steget fram för att avgöra matchen, en revansch mot samma målvakt som tidigare räddat hans straff. Divan från Vingåker tar klivet fram till bollen och klipper till… hela publiken blir så tysta att man kan höra en nål falla tills jublet från alla parsare ändrar ljudnivån kraftigt, divan hade gjort det, han satte bollen bakom en chanslös ”Buffon” och vändningen var ett faktum. Men det återstod 1 minut, en väldigt tung minut som Bosö ville utnyttja för att kvittera. Några inkast och långbollar senare så stod plötsligt två Bosö spelare helt fria framför mig… Nu hade jag chansen att glänsa lite, men jag var för långt ifrån spelare så jag fick chansa, i det ögonblicket som spelare kollar ner för att kolla på bollen så började hoppa mot honom och innan han visste nått mer hade jag lyckas får bort bollen från farozonen och bollen hamnade framför en Simon som dribblade bort matchens sista sekunder. PFC kunde därmed ta sitt andra SM-guld inom studentidrottens värld.
PFC hade gjort det som få är förunnat, man hade tagit sitt andra SM-guld. Efter ett riktigt tufft slutspel där man i både semifinalen och finalen fick kämpa och ge 100% för att visa vilka som ville vinna mest. Vi vill passa på att tacka silvermedaljörerna Bosö IF och även bronsmedaljörerna Naprapathögskolan 1, som i en målrik match om tredjepris mot StiL från Luleå lyckades knipa tredjeplatsen. Det var en helg med mycket glädje där harmonin i truppen var på topp och alla verkligen krigade tillsammans för att ta hem guldet till Örebro. Helgen bjöd förutom på mycket fotboll även många skratt och mycket glädje även utanför planen, men aldrig var nog glädjen så sor som direkt efter slutsignalen i finalen.
/Ata och Sebbe
Statistik från Student-SM
Herr
1. PFC Tigers, ÖUIF (Örebro)
2. Bosö IF, BoIF (Stockholm)
3. NPH 1, SSIF (Stockholm)
STATISTIK HERR
Antal mål: 105 stycken
Antal mål gruppspel: 70 stycken
Antal mål slutspel: 35 stycken
Målrikaste match: 11 mål; StiL from Luleå - NPH 1 7-4, StiL from Luleå - NPH 1 3-8
Flest gjorda mål: PFC Tigers, 26 mål (5,20 mål/match)
Minst insläppta mål: PFC Tigers, 5 mål (1 mål/match)
Spelplats: Bosöns utomhusplan konstgräs & Vinnarhallen konstgräs
Älgar i matchen mot Nerkes Kil 2
Jonas Ludvigsson
Debut i PFC-tröjan och gjorde en riktigt bra match som mittback. Stabil och säker både med och utan boll. Styrde och peppade laget under hela matchen.
Vladimir Mora Mora
Håller nollan och gör några riktigt avgörande räddningar i andra halvlek som gör att Nerkes Kils inte får hål på PFC. Viann trots sin längd dueller i luften och kunde plocka ner bollarna och sätta igång spelet.
Sebastian Jyttner
Formkurvan går uppåt på SJ som gjorde att han stod för matchens två assist. Var delaktig mycket i spelet och kunde många gånger på egen hand komma till avslut. Tyvärr inget mål denna match men det ser positivt ut för fortsättningen för Sebbe.
En #1 bekännelse feat #7
Goalkeeper #1
Omständigheterna
Det återstod bara 2 veckor till student-SM i fotboll och jag upptäckte att vi eventuellt kommer sakna en målvakt till turneringen som vi så gärna ville vinna. Jakten på en målvakt började men det gick inte så bra som jag trodde så jag började stå i mål på våra egna träningar för att i värsta fall kanske stå i mål själv istället för att spela ute. Mitt i målvaktsletandet så började spelare efter spelare falla bort och nya problem uppstod. Sebastian Nyberg och Christopher Mörlin blev till slut tvungna och kontakta några av sina kompisar som var studenter och vi lyckades få in 3 nya spelare till laget som annars hade behövt spela med en man mindre på plan hela turneringen. Runt fyratiden samma dag som vi skulle åka blev det klart att ingen målvakt kommer att finnas tillgängligt och det är jag som måste stå i mål. Förutom att jag egentligen inte är målvakt så har jag en axelskada som inte är från denna värld och lyckas hoppa ut då och då.
Destination Stockholm, siktet var inställt på en helg med mycket fotboll i skönt sällskap. Klockan var strax efter halv fyra och vi var redan en kvart efter utsatt tid, som planerat. ”Mark my words, vi kommer vara ute på motorvägen klockan 18!” sa Ata timmarna innan avfärd. 17.50 var vi ute på E18, i bilen satt Jimmy som körde, Ata, Sebbe, Simon och Chris från PFC plus Henke från IFK Örebro. Efter att man i lugn och ro kommit fram till vår vackra huvudstad, så letade man sig fram med hjälp av GPS till Lidingö och Bosöns Elitidrottscentrum där man skulle tillbringa helgen. En riktigt fin anläggning som hade det mesta som ett elitidrottscentrum kan önska. Man checkade in sig i fräscha fyrabäddsrum och drog sedan iväg för att äta middag på en pizzeria.
Goalkeeper #1
Laddningen
På fredag kväll var vi äntligen framme i Sthlm efter att åkt igenom hela stan, väl framme mötte vi trevliga arrangörer som visade oss vägen till våra fina rum på Bosön-hotellet. Första kvällen blev en lugn kväll med live artist som spelade Britney Spears låtar och lite bordshockeyspel där jag lyckades göra 14 mål i en match där mitt lag bara gjorde 12. Efter ett gäng konstiga mål och svävande bordshockeyspel så var det dags att gå tillbaka till rummet för att ladda inför morgondagen.
Innan matchstart var ju den stora frågan som alla undrade över. Skulle divan från Vingåkers grädda A.G (engelskt uttal Aj-dJay) hinna i tid till första matchen och vilka var Chris kompisar? Efter att två långa stockholmskillar vid namn Andreas och Glenn (som inte var från Göteborg) hade presenterat sig så återstod alltså bara en spelare. Siktet var inställt på att få börja lira utan A.G, då laget via en svag radiosignal lyckats få reda på att han kört vilse i storstaden. Men som en blixt från klar himmel så stod han där på parkeringen i hood-tröja med luvan över öronen och matchshortsen på sig. SM-kunde börja!
Goalkeeper #1
Gruppspelet
Lördagen var framme och första matchen skulle spelas mot Lillsved som vi hade mött i öppningsmatchen i student-SM inomhus. Vi började starkt och skapade en hel del lägen med det var Lillsved som lyckade från nära håll lägga bollen bakom mig i nätet, en extremt frustrerande känsla, något som jag helst inte ville uppleva mer under matchen. Fler mål blev det inte för Lillsved för att ett taggad PFC slutade aldrig anfalla och lyckade efter många anfall och på ett lite turligt sätt vända matchen till en 3-1 vinst.
I första matchen mötte man Lillsved från Stockholm. Matchen började i ett lite nervöst tempo från båda lagen. PFC började bäst men det var Lillsved som efter ett kanonskott upp i krysset kunde ta ledningen med 1-0. Men PFC trummade på och efter två mål av Henke och ett av Andreas så kunde PFC komfortabelt vinna med 3-1. Sedan var det nog inte heller skräll att målvakt Ata fick kort för att ha velat stävja en sekvens verbalt. Inget farligt men domaren blev rädd…
Goalkeeper #1
Kommande match skulle man inte låta motståndarna komma när vårat mål men så blev det inte då efter bara 1 minut så fick Bosö IF som vi mötte ett friläge som jag lite turligt lyckade rädda. Sen efter det var det en ensidig historia där vi fick se ett gäng fina mål där bland annat Simon Sjölund lyckades skarva in bollen fint över målvakten och Sebastian kunde göra mål efter ett Barca-anfall av oss plus en massa andra fina mål som gjorde att matchen slutade 8-1.
I andra gruppspelsmatchen mötte man värdlaget Bosö IF. En ganska ensidig historia där PFC spelade ett helt sjukt Barcaliknande spel. Resultatet blev hela 8-1 för PFC. Målen gjordes av: Simon 2, Sebbe 2, Henke 2, Glenn 1, A.G 1.
Goalkeeper #1
I sista matchen stod Naprapathögskolan 2 för motståndet och vi hade bestämt oss för att inte släppa in något mål. Matchen var väldigt jämn i början och kunde ha gått åt vilket håll som helst. Några minuter innan pausvilan vid ställningen 0-0 så kom en NPH 2 spelare mot våran back och lyckades komma förbi honom sen stod jag öga mot öga mot denna tekniska anfallare som var allt sugen på att bekanta bollen med nätet bakom mig, men min vilja var stark men skulle den räcka..? Han lyckade i alla fall dribbla även mig och var nu förbi och rullade bollen mot nätet. Två saker visste han däremot inte om mig, de första att jag aldrig kommer sluta försöka ta bollen och den andra att mina armar är oproportionerligt långa och resultatet blev en sjuk räddning vid mållinjen. Strax därefter så lyckade vi ta ledningen och bara någon minut innan halvtid utökade vi ledningen. I andra halvlek så blev vi bemötta av ett NPH 2 som redan hade gett upp, några minuter senare så började fler bollar rulla över deras mållinje och gruppsegern var ett faktum.
I sista gruppspelsmatch spelade PFC för gruppseger samt sovmorgon och en direktkvalificering till semifinalen. Ett upplägg som kändes väldigt motiverande för laget som gav Naprapathögskolan från Stockholm en massage de nog gärna vill förtränga. Efter en ganska jämn inledning dock, så tog PFC fram sitt snabba och rörliga kortpassningsspel och luften gick helt ur NPH. Förnedring med hela 10-0 och nu fick man äntligen också hålla nollan. Målen gjordes av Henke 5, Simon 1, Jimmy 1, Andreas 1, Glenn 1, Chris 1.
Sovmorgon och SM-semifinalen var således spikad! Snacket runt om i korridorerna och bland arrangörerna gick om laget från Örebro som förmodligen var favoriter. Vilka skulle kunna stoppa dem, skulle de klara av att gå hela vägen? Fortsättning följer…
/Ata och Sebbe
Populär hemsida!
Älgar i premiär division 8
Jimmy Hansson
Formkurvan går uppåt på Jimmy, som framförallt i första halvlek hade riktigt många bra passningar. Både svårare framåt och enklare när det väl behövdes för att lugna ner spelet.Han kämpade in i det sista innan han nästan tog slut.
Ehsan Shams
Slitvarg på mitten som med bra snack och bra inställning höll ihop mittfältet. Vann mycket boll och nickdueller.
Alexander Gustavsson
"Acke" började lite trevande inledningsvis men spelade upp sig allt eftersom. Fick ta klivet upp på mitten i andra och gjorde detta riktigt bra.
Första vinsten i division 5!
Nu väntar ny match för B-laget ikväll mot Nerkes Kils 2!
Forza PFC!
Seriepremiär Division 8
Division 8 vet vi sedan tidigare är en tuff serie där många bra spelare också lirar. Detta beror mycket på att andra- eller tredjelagen inte har någon begränsning om hur många spelare de får ta ner från sitt A-lag. För PFCs del så handlar matcherna mycket om att jobba på sitt eget spel och förhoppningsvis vända den onda trenden och börja producera framåt!
Forza PFC!
/Sebbe
PFC-banderoll
Såhär ser de ut, men de är betydligt vassare ut i verkligheten. Så håll utkik!
Andra förlusten
/Sebbe
Valborgshelgen
Under fredagen var det riktigt fint väder där en sommarvärmande temperatur låg i luften. Det hela började ganska lugnt med lite grill vid en av studentgatans gräsytor för att sedan bege sig till Tärnvägen för att kolla läget. Gänget som följdes åt var Coach, Sebbe, Anton, Mejman och SJ. Väl vid Tärnvägen mötte man en nyfiken Nicke som nu eventuellt satt sig på Blacklist efter att ha lovat att komma och träna denna vecka. Stämningen var på topp och alla var glada, förfesten för PFC-gänget blev ganska snart förlagd till Antons lägenhet under några minuter. Ali anslöt strax till skaran och skjutsade gänget till en annan förfest där Linus + flickvän befann sig. När man anlände till förfest nummer två, i en lägenhet som var väldigt sjömansinspirerad, började festandet ta fart. Men ett otåligt gäng begav sig snabbt till förfest nr tre i en lokal i närheten. I lokalen var belysningen nertonad, musiken var relativt låg och efter att ha lämnat den "sjömansinspirerade lägenheten” så började dimman närma sig… med stormsteg. Gänget drog till campus 48h på Frimis i en ganska tät dimma där några hade GPS och andra sjökort för att lokalisera sig. De flesta hade nog gett max och det var även där man avslutade kvällen, med lite mat på Max.
På lördagen var de flesta från föregående kväll ganska sega. När klockan närmade sig 16-17 var det dags för grill med Kjälla + flickvän och korridorskamrater samt en brud från tidigare fest som gärna vill bli kallad för tjej. Någon timme senare blev det en förfest i festgeneralen Kjällas korridor. En hel del PFCare var med och Beck, Jimmy och Essi var några som bland annat deltog denna kväll. I lagfestliknande stuk hölls en riktigt trevlig förfest, som alltid i nr 14. Tempot var något lugnare än kvällen innan och efter några timmar drog man hem till SJ på mellanfest. När klockan närmade sig midnatt begav man sig åter igen till campus 48h på Frimis. Denna kväll var det däremot fruktansvärt smockat med folk på hela området och gänget splittrades upp lite. Efter ca en timme bestämde man sig för att dra till sportbaren Pitchers för att bara sitta och softa. PFC-gänget bestod nu av Coach, Sebbe, Boven och Ali som tillsammans med tre tjejer från förfesten drog vidare. Väl där satt man och snackade om allt annat mellan himmel och jord och givetvis om allt kring laget, alla verkade ha allmänt trevligt. Sedan blev det käk på Donken för att sedan börja tänka på refrängen. Efter en lång promenad mot studentgatan, så lyckes man få tag på en taxi efter halva vägen. Slutet gott och förhoppningsvis hade alla andra i PFC som firade Valborg på annan ort minst lika trevligt som gänget i Öret.
Nu väntar träning ikväll och sedan en tuff bortamatch mot Fellingsbro GoIF imorgon.
Forza PFC
/Sebbe
Valborg i PFC!
Bra väder och solen skiner! Simma lungt i helgen!
Forza PFC!
Träningsligan + priser
Inomhus
- Alexander (Acke) 12 av 12
- Daniel Beck 11
- Sebastian Nyberg 10
- Coach Pirmoradi 10
Försäsong
- Coach Pirmoradi 31 av 35
- Acke 28
- Viktor Mejman 28
- Sebastian Nyberg 27
I den sista träningsligatävlingen så kommer inte Ata att delta så ni andra får en bättre chans att vinna.
Säsong
- ? ? av ?
- ? ?
- ? ?
- ? ?
Seriepremiären i division 5!
Hur som helst så är nog de flesta lagen i 5:an i liknande nivå som IFK var igår. De kämpar 90 minuter och de ger allt för varande, de spelar mer strukturerat och har överlag en högre nivå och mer vilja än lag i lägre divisioner. Nu vet man detta inför kommande matcher och för att se något positivt med det hela, så kan man helt enkelt ta detta som en bra lektion och lära sig av det inför kommande matcher. Nu är serien igång och oavsett resultatet i matcherna så kommer det i slutändan vara poängen det handlar om. För övrigt så trots 3-0 så gjorde PFC inte bort sig men höll inte måttet helt enkelt denna gång.
/Sebbe
Hedersamma segrar!
PFC har varit med förr och man vet att man vinner inga matcher enkelt. För att bara tänka tillbaka lite, så även om man har ett något bättre lag nu än tidigare år, har nog de tuffaste matcherna varit i division 7. Där fick man verkligen slita varje minut för att slåss om poängen. Eller bara det att de tuffaste matcherna förra året spelades i division 8a, där man ibland hade tuffare att vinna än i division 6 vissa matcher. Om vi drar fram tiden lite så senast man hade det tufft var förra veckan, mot Hovsta som spelar i division 7 men vann mot PFC för att de verkligen ville det.
Det många i PFC glömmer är att det finns elva stycken spelare på andra sidan planhalvan som också är vinnarskallar, som hatar att förlora och som kommer att gör allt för att vinna. Och den som vill mest vinner oftast mest. Den gemensamma nämnaren i alla matcher oavsett motstånd har varit inställningen. Självklart för vissa, inte för andra. Jantelagsmentalitet eller vinnarmentalitet som verkligen består utan några bortförklaringar. Press eller inte men oavsett hur man ser på saken så kan man alltid se till att ge 100%.
Tidigare har det kunnat räckt vissa matcher med den kvalité som man besatt i truppen. Men i tuffare matcher har det visat sig att när inte kvalitén håller, då vinner den som vill mest.
Det finns hedersamma förluster, men man glömmer lätt bort att det även finns hedersamma vinster. Vinster där man varit så fokuserad på sin uppgift att varken ribban, domaren, gräset, solen eller farmors katt har kunnat stå i vägen. För allt har handlat om att vilja vinna. Och som vi brukar säga i PFC - Att vilja är att Kunna.
Och som vi vet 50% är prestation och 50% är förberedelser. Med de orden hoppas jag att alla verkligen från och med nästa vecka, varje gång som man tar på sig PFC-tröjan oavsett om det är träning eller match, kommer att ha inställningen att man verkligen ska ge allt för varandra. En för alla och alla för en!
För nu börjar snart det som vi alla väntat på...
Forza PFC!
/Sebbe
Glad P(FC)åsk
Vi gräver i galleriet och hittar ett gammalt inlägg från 2008-05-22. Där jag främst tänker på Coach lilla citat som känns ganska bra såhär helgen innan seriepremiären. För i matchen mot Hovsta i genrepet, blev man inte lite broccoli då?
Glad Påsk allihopa!
/Sebbe
Mediokert genrep
Igår spelade PFC genrep mot Hovsta. Det var allt annat än det starka formbesked som man visade upp under helgen mot Pålsboda. Inställningen var loj och den där sista gnistan fanns inte rikigt där. Första halvlek skapades ett par halvchanser men man var inte riktigt på hugget för att sätta dit dom. Många spelare var passiva och såg stundtals rädda ut för de storväxta hovstaspelarna. I andra halvlek höjde man sig något men tidigt in i andra halvlek fick Hovsta en märklig straff, som betydde 1-0 för hemmalaget. Efter detta mål började PFC komma igång men man uppnådde inte riktigt den där standarden som man ska hålla som lägstanivå. Det blev en förlust med uddamålet och nog kände sig ingen nöjd efter matchen, med varken sin egen eller lagets insats.
Nu väntar en träning på måndag och sedan en tuff seriepremiär mot IFK Örebro 2 på tisdag. Ett lag som har sitt A-lag i division 3 och där förmodligen alla deras B-lagsspelare vill visa fram fötterna och slåss om en plats där. Att det sedan innebär ett lokalderby direkt i premiären uppe i Brickebacken gör inte saken sämre. PFC behöver höja sg betydligt från senaste matchen mot Hovsta och bör helst ligga på minst den nivån som man låg på mot Sköllersta och Hallsberg för att förmodligen ha en chans mot IFK, som för övrigt är tippade i toppen av många. Det kommer att smälla hårt då IFK är ett aggressivt och tung fysiskt lag som på senare år även börjat rulla boll. Men detta vet vi om sedan tidigare så det ska inte komma som någon överaskning.
Nu blir det påskhelg där många spelarna åkt hem till sina respektive orter och nära och kära för att vila upp sig inför kommande veckans drabbning. Nu börjar allvaret! Det vi så länge väntat på...
Glad Påsk och Forza PFC!
/Sebbe
Bilder från PFC Weekend!
Mycket Nöje!
PFC - Epic Weekend!
Det var här som kvällen drog igång på riktigt. Här följer ett liten kort, om något censurerat, referat om 2011 andra lagfest!
Matchtid 2 x 45 plus tillägg, på några timmar...
"Vad fick dom se? PFC!", ramsan gick om och om igen efter att Roy tagit ton och visat vägen i ett parti Big Beer Pong. Alla var samlade och ett skönt kontrollerat salongsrus hade inprentats hos de flesta spelare. Matchen (festen) hade börjat i ett ganska så lungt tempo där man kände lite på stämningen i form av några matcher Mortal Kombat på PS2. Några andra hade börjat värma upp med en lättare blåslek, innan coach tog tag i laget och styrde upp taktiken. Stort drickspel skulle det bli där alla kunde vara med. Likt matcherna under helgen så var alla delaktiga i spelet och man höll uppe tempot. Inga långbollar på Bengt här inte. När laget började att hitta rytmen i spelet så försvann däremot Coach ut till festgeneralen Kjälla för att mingla i korridoren. Nu ökades tempot och när ytterligare lite folk började besöka festen kom kortpassningsspelet igång, drinkarna, skratten och konversationerna avlöste varandra.
I halvtid handlade snacket om att fortsätta tålmodigt i sitt eget tempo och hålla sig till taktiken. Alltså att inte få panik över när man skulle ner till stan utan fortsätta umgås om stämningen var tillräckligt bra, vilket den såklart var. Andra halvleken började ta fart runt 22.00, samma tid som El Clàsico startade. Kvalitén på Big Beer Pong hade nu fallit rejält, men snacket på planen vare inget fel på. I försvaret så fanns det alltid någon som kunde backa upp en när glaset eller flaskan började ta slut, chipspåsarna såg nu halvtomma ut och intensiteten blev högre. Snacket handlade allt som oftast om den kommande säsongen, gamla minnen och vart man skulle gå ut.
Minnena började kanske bli lite smått luddiga på vissa håll och utan att hänga ut någon så rapporterades följande. Våran egen Big Brother Ali var lack över någon oförklarlig anledning men skämtade hela tiden, Coach visade sina muskler, Beck satt i linne a la Ehsan, Essi såg ut som super mario i en förskräcklig mustasch, Bovve snackade om inredning med någon brud, Chris log mer än någonsin, Kjälla likaså, Sebbe for runt och fotograferade, Martin försökte artigt göra allt för att inte säga nej och övriga spelare bidrog till den grymma stämningen. Team Work!
När klockan närmade sig midnatt så var det dags att dra ner till stan. Nu splittrades gänget upp något men mot all förmodan så hamnade alla på samma ställe. Väl där dansade man, sjöng sin nykomponerade PFC-låt, drack ännu mer och hade en riktigt rolig kväll med studentgatans främsta fotbollslag även näre gäller att festa och umgås utanför planen.
När jag vaknade på morgonen dagen efter var jag oförskämt pigg efter att inte sovit speciellt mycket. Historierna som jag snart fick höra, om vart spelarna tagit vägen, var något som nog skulle kunna bli en sjukt bra film i bästa Hangoover-stil. Ett trevligt gäng unga killar som gillar att göra saker tillsammans. Slutet gott och allting gott.
PS. Tydligen så kom alla inte hem till sig, och vissa fick mer hjälp än andra hem. Bilder kommer inom kort....DS
/Sebbe
En ordentlig PFC-helg väntar!
Hur det går i respektive matcher.. såväl på som utanför planen återstår att se. Men framförallt så kommer det att bli en riktigt rolig helg där man kommer att göra allt på planen för att sedan kunna fira under lördagkvällen!
Forza PFC!