Mångkulturell upplevelse i Milano och Derby Della Madonnina
Söndagen den 15 Feb 20.30 var tidpunkten några PFC spelare valde att njuta av fotboll på sidan av planen, och mer precist ”Derby della madonnina”! Internazionale vs AC Milan. Resan började på fredagen i Tybble, och ganska så snabbt stod vi på Centralstation i Milano. Med en karta i hand a tursisimo, och hungriga bestämde sig truppen för att vandra till hotellet och rycka lite käk på vägen. Ata(a.k.a. Rocky), som under resan bevisade att han är mer skev än vad många tror, ville följa solen, men blev snabbt nedröstad. Ehsan tog över, och med kartan i hand valde att vägleda i totalt motsatt riktning. Härligt start! Va är det för jävla gäng som man åker iväg med… Well, efter några timmar på stan, förstod vi att vi var ganska fel ute rent modemässigt. I Milano är det silverdojor, glansiga dunjackor, och absurt enorma solglasögon som gäller. Hoodtröjan, och sneakers var långt ifrån insmältande. Fest på kvällen, där vi möter upp lite kompisar till mig/Magnifico, och drar efter några öl till restaurang där Ata efter lite påtryckningar transformeras till The Italian Stallion. Kyparna verkade inte direkt uppskatta alla ”Adriiiaaan” och ”Everybody can change” utrop a la Rockystyle. Inte så konstigt kanske.
Dom fortsätter sen hela kvällen, och avslutas då han går upp med en blick lika sliten som Rockys till någon tjej på dansgolvet. The champ had spoken. Utlämnar här om repliken hade effekt… För att toppa orienteringskunskaperna vill Sebsish på hemvägen gå, problemet är bara att alla är fulla, vet knappt var vi är och har uppskattat i efterhand ca 1.5-2timmars sträcka att gå. Men enligt honom, ”ganska nära”. Jag börjar nu bli seriöst orolig för vilket gäng som jag åkt iväg med, aningen skraj om sanningen ska fram. Måste ju försöka frammåla mig själv som normal, och i det här sällskapet kanske jag var just det. Med faktum att Ata helt seriöst kommer med påstående som att iranier är längre i genomsnitt än svenskar, och att han är ”normen” för sin omgivning, kanske kunde styrka mina misstankar. Påståendena kunde ju dock ha berott på tillfällig sinnesförvirring? taskig självinsikt? eller helt enkelt utgörande av normen!?!? Utelämnar min åsikt, som svenskar vanligtvis gör ;) Döm själva. Lördagen blev lik fredagen, med mycket skratt, flummiga kommentarer, felaktig kartläsning som ledde oss in på ett väldigt oväntat besök i Milanos ChinaTown. Där stod vi bara helt plötsligt, kineser överallt och kände oss väldigt vilse. Speciellt jag som var minst sagt 2-3 huvuden längre alla där. Perfekt då vi leta restaurangskyltar! Aningen orosväckande och långt ifrån femstjärnigt så lyckas vi få in fyra olika rätter på valda stället. Problemet var endast att fyra av oss beställde samma maträtt. Billigt var det i alla fall… Dagen blev kväll, alkohol intogs, och Andres förfestar kanske lite för naket. Ata har skeva värderingar. Ehsan försöker vara objektiv och beskriva i sannolikheten sina resonemang, men hans sanna ursprung genomspeglas ;) Sebsish drar underliga kommentarer och begrundar cirkusen. Likaså jag, men känner att jag börjar dras in i smeten. Kommer rehab behövas? Efter att halva gruppen börjar klättra och göras cirkuskonster i metron, fattar jag att det är kört. Gruppen splittras och fortsätter festande på olika håll för att sen få sömn inför dagen vi väntat på. Egentligen behöver jag inte beskriva någon känsla, eller hur dagen var, räcker med ett klipp från Youtube och bilder. De talar för självt. ”Amala Pazza Inter Amala!!!!”
Måndag blir hetsig, missar bussar och kommer precis till avgång för flyget. Fyra av oss i alla fall. Väl på planet i all stress ropar flygpersonalen upp - “Can Mr Magnus Nolgren please come to the front of the plane”. Problem. Såklart. Det sista som sker på resan. Ehsan kommer inte på,-Sorry your friend can’t come, please get back on the plane. Fem personer ner, fyra personer hem. Antaganden att han blivit tagen för att vara terrorist låg in långt bort, men sanningen var faktiskt att han olämpligt nog sumpat sitt ID. Så avslutades den resan. En man kort, men många minnesvärda upplevelser, och underbart sällskap.
Till nästa resa hoppas jag att fler kan ansluta och göra den resan ännu roligare!
I’m off /Mange aka Magnefico
Dom fortsätter sen hela kvällen, och avslutas då han går upp med en blick lika sliten som Rockys till någon tjej på dansgolvet. The champ had spoken. Utlämnar här om repliken hade effekt… För att toppa orienteringskunskaperna vill Sebsish på hemvägen gå, problemet är bara att alla är fulla, vet knappt var vi är och har uppskattat i efterhand ca 1.5-2timmars sträcka att gå. Men enligt honom, ”ganska nära”. Jag börjar nu bli seriöst orolig för vilket gäng som jag åkt iväg med, aningen skraj om sanningen ska fram. Måste ju försöka frammåla mig själv som normal, och i det här sällskapet kanske jag var just det. Med faktum att Ata helt seriöst kommer med påstående som att iranier är längre i genomsnitt än svenskar, och att han är ”normen” för sin omgivning, kanske kunde styrka mina misstankar. Påståendena kunde ju dock ha berott på tillfällig sinnesförvirring? taskig självinsikt? eller helt enkelt utgörande av normen!?!? Utelämnar min åsikt, som svenskar vanligtvis gör ;) Döm själva. Lördagen blev lik fredagen, med mycket skratt, flummiga kommentarer, felaktig kartläsning som ledde oss in på ett väldigt oväntat besök i Milanos ChinaTown. Där stod vi bara helt plötsligt, kineser överallt och kände oss väldigt vilse. Speciellt jag som var minst sagt 2-3 huvuden längre alla där. Perfekt då vi leta restaurangskyltar! Aningen orosväckande och långt ifrån femstjärnigt så lyckas vi få in fyra olika rätter på valda stället. Problemet var endast att fyra av oss beställde samma maträtt. Billigt var det i alla fall… Dagen blev kväll, alkohol intogs, och Andres förfestar kanske lite för naket. Ata har skeva värderingar. Ehsan försöker vara objektiv och beskriva i sannolikheten sina resonemang, men hans sanna ursprung genomspeglas ;) Sebsish drar underliga kommentarer och begrundar cirkusen. Likaså jag, men känner att jag börjar dras in i smeten. Kommer rehab behövas? Efter att halva gruppen börjar klättra och göras cirkuskonster i metron, fattar jag att det är kört. Gruppen splittras och fortsätter festande på olika håll för att sen få sömn inför dagen vi väntat på. Egentligen behöver jag inte beskriva någon känsla, eller hur dagen var, räcker med ett klipp från Youtube och bilder. De talar för självt. ”Amala Pazza Inter Amala!!!!”
Måndag blir hetsig, missar bussar och kommer precis till avgång för flyget. Fyra av oss i alla fall. Väl på planet i all stress ropar flygpersonalen upp - “Can Mr Magnus Nolgren please come to the front of the plane”. Problem. Såklart. Det sista som sker på resan. Ehsan kommer inte på,-Sorry your friend can’t come, please get back on the plane. Fem personer ner, fyra personer hem. Antaganden att han blivit tagen för att vara terrorist låg in långt bort, men sanningen var faktiskt att han olämpligt nog sumpat sitt ID. Så avslutades den resan. En man kort, men många minnesvärda upplevelser, och underbart sällskap.
Till nästa resa hoppas jag att fler kan ansluta och göra den resan ännu roligare!
I’m off /Mange aka Magnefico
Kommentarer
Postat av: pfcfan
Ata kan samtliga Rockyfilmer utantill...hans dröm har gått i uppfyllelse...d.v.s agera Rocky i Italien....
Trackback
