PFC-BLOGGEN

I onsdags spelade PFC en nervkittlande och tuff bortamatch mot Frövi IK. Det var ett motstånd som dittills endast lyckats att ta 1 poäng men som man på förhand visste var svåra, vilket det även skulle visa sig. PFC började matchen bäst och ledde komfortabelt i halvtid med 0-2. Snacket i pausvilan var positivt och nu skulle man gå ut för att fortsätta spela sitt fina spel och inte släppa till något... lättare sagt än gjort.

Andra halvlek började bra då man redan efter en minut gjorde mål efter en låång utspark från Robban i målet, som gick över allt och alla där måltjuven Anton Eliasson dök upp bakom backlinjen och retfullt chippade in bollen. PFC fortsatte att spela på men Frövi fick ett reduceringsmål och sen hände det som inte fick hända. Det som hänt så många gånger förr och vad som kanske ska kallas PFC-förlamningen...

"Symtom: Laget hamnar i en otrolig svacka under ca 10 minuter och blir som försstelnade, varpå motsåndarna gör massa mål".

3-1, 3-2... 3-3!! Kampen om seriesegern och avancemanget gjorde sig påmint hos de flesta spelarna PFC-spelarna. Efter att man vaknat till igen ur sin dvala började spelet sent omsider att fungera igen. När ca 10 minuter återstod så fick man äntligen hål på Frövis demonförsvar. Det förlösande ledningsmålet kom och nu gällde det att hålla huvudet kallt och spela av matchen. För en gång skull lyckades man vara laget som drog det längsta strået i en tuff och åter igen overklig match och hoppet om avancemang lever fortfarande. Nu gäller det att fortsätta jobba hårt för varandra och försöka hålla fokus i kommande matcher i 90 min + tillägg, utan PFC-förlamningen.

Forza PFC